Varför ska alltid söndagar vara så jobbiga. Man borde ju ta tag i den dagen oxå, göra något vettigt av den. Men nej, på söndag morgon vaknar man med tungt hjärta och ångest över att snart är det måndag. Det blir ju inte heller bättre av att kärleken är borta i Shanghai där internet och andra viktiga och livsuppehållande kommunikationer inte fungerar som de ska.
Vad ska jag göra? Har inga pengar så jag kan ju inte ta mig ut på Shoppingtur. Var i Täby C i fredags och kolla runt, provade ett par jeans på HM, stl 26 måste varit fel på om för jag brukar aldrig få på mig stl 26, stl 27 om jag har tur.
Hur gör man för att inte gå ner sig i depparträsket de här kommande månaderna. Tio helger som brer ut sig i ensamhetens tecken, hur ska man göra för att få tillbaka lusten att göra roliga saker?
Sen när han väl kommer hem så kan man ju träffas var och varannan helg och det har jag verkligen inga problem med. Men nu, man får ju abstinensbesvär, tio helger och vi är bara i början uhuu...
söndag 22 februari 2009
lördag 21 februari 2009
Lördagsmys!
Alltid lika skönt att komma hem till mamma och pappa. Man får låtsas vara barn igen och glömma alla bekymmer för en stund.
Det här med distansförhållanden kan ju vara ett bekymmer men det är ju viktigt att man vet vad man ger sig in i. Eller tror sig veta vad man ger sig in i i alla fall. Man kan ju tex inte räkna med att vara tillsammans med sin darling 24 timmar om dygnet även om man vill. Jag ser inga problem med att ha ett förhållande på distans. Hellre det än inget förhållande alls. Jag väntar hellre i tre månader på att han ska komma hem igen än gå omkring olyckligt kär och med brustet hjärta bara för att man inte orkade vänta.
Jag är så glad att jag efter så lång tid äntligen hittat någon jag verkligen tycker om och som jag känner mig så trygg med.
Idag är det som sagt var lördag och jag har väl inte gjort nåt vettigt precis, bara glott på film, kollat mejlen, skickat mejl, kollat facebook och gått en promenad. Så så skojsigt hade jag det och tog tillvara på det liv jag har hehe men imorgon ska det bli ändring på det...hoppas jag
Det här med distansförhållanden kan ju vara ett bekymmer men det är ju viktigt att man vet vad man ger sig in i. Eller tror sig veta vad man ger sig in i i alla fall. Man kan ju tex inte räkna med att vara tillsammans med sin darling 24 timmar om dygnet även om man vill. Jag ser inga problem med att ha ett förhållande på distans. Hellre det än inget förhållande alls. Jag väntar hellre i tre månader på att han ska komma hem igen än gå omkring olyckligt kär och med brustet hjärta bara för att man inte orkade vänta.
Jag är så glad att jag efter så lång tid äntligen hittat någon jag verkligen tycker om och som jag känner mig så trygg med.
Idag är det som sagt var lördag och jag har väl inte gjort nåt vettigt precis, bara glott på film, kollat mejlen, skickat mejl, kollat facebook och gått en promenad. Så så skojsigt hade jag det och tog tillvara på det liv jag har hehe men imorgon ska det bli ändring på det...hoppas jag
74 dagar...
Distansförhållanden är egentligen rätt bra tror jag, man är nykär längre och man går inte varandra på nerverna efter en vecka hehe. Min syster har alltid sagt till mig att ett förhållande där jag inte behöver umgås med människan i fråga dygnet runt skulle passa mig aldeless utmärkt. Jag kan på sätt och vis hålla med henne, tänkte precis som hon innan jag träffade min pojkvän. Nu vill jag ju bara vara med honom, hela tiden!
Min pojkvän bor i Lund, han är från Skåne och pluggar där nere. Vi träffades på nätet, det var jag som tog första kontakten (^.^)/ och har inte ångrat mig en sekund. Det tog väldigt lång tid innan vi träffades, hela sju månader, helt och hållet mitt fel eftersom att jag är så feg av mig och inte vågar ta snabba steg ut i osäkerheten.
Men den 10 jan i år vågade jag och då bekräftades de känslor som jag byggt upp på nätet. Vi har bara hunnit träffats några gånger men då hela helger och dom helgerna har varit helt underbara *^-^*.
Nu är det tyvärr så att han åkt till Kina för att skriva sitt examensarbete och blir borta till maj ;_;. Så mycket av det jag tänker skriva om kommer handla om det. Det är därför det står 74 dagar kvar, så lång tid tills han kommer hem.
Men livet måste levas för man har bara ett, även om det känns extremt jobbigt och idag är det lördag så nu skall jag ut och andas frisk luft och hitta på något roligt.
Hörs sen
Min pojkvän bor i Lund, han är från Skåne och pluggar där nere. Vi träffades på nätet, det var jag som tog första kontakten (^.^)/ och har inte ångrat mig en sekund. Det tog väldigt lång tid innan vi träffades, hela sju månader, helt och hållet mitt fel eftersom att jag är så feg av mig och inte vågar ta snabba steg ut i osäkerheten.
Men den 10 jan i år vågade jag och då bekräftades de känslor som jag byggt upp på nätet. Vi har bara hunnit träffats några gånger men då hela helger och dom helgerna har varit helt underbara *^-^*.
Nu är det tyvärr så att han åkt till Kina för att skriva sitt examensarbete och blir borta till maj ;_;. Så mycket av det jag tänker skriva om kommer handla om det. Det är därför det står 74 dagar kvar, så lång tid tills han kommer hem.
Men livet måste levas för man har bara ett, även om det känns extremt jobbigt och idag är det lördag så nu skall jag ut och andas frisk luft och hitta på något roligt.
Hörs sen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
